Nu är vi i Bay of Islands igen. Det regnade så mycket sist vi var här att det inte gick att hitta på något mer än att sitta i bilen. Så vi är här för att göra allt vi missade. Fast nu ska vi sova, klockan ringer tidigt imorgon...


En liten bild från soluppgången i Gisborne.

TILLFÄLLIG BLOGGTORKA. ÅTERKOMMER INOM KORT.

Vi har inte dött, vi har bara ofrivillgt hållt oss ifrån platser med gratis Internet. Sen vi skrev sist har vi åkt ganska mycket bil. Först åkte vi från Whakatane till Tauranga, där vi provade på Blokarting och klättrade i träd (sisådär en 15 m över marken) i Adrenalin Forest. Vi tog en sväng föbi Mt Maunganui där vi badade i varma saltvattenspooler och boggie boardade lite i vågorna.


Efter det åkte vi vidare till Waihi Beach, en gullig liten stad där de har jättefina stränder och en gammal guldgruva. Vi sov i bilen på en parkering vid havet, och där hade de en ganska speciell toalett. När man gick in och stängde dörren sa den: "Doors closed" sen låste man och fick: "Doors locked, you have 10 minutes until the door unlockes" och sen började pianomusik ljuda ur högtalarna. När man sedan låste upp dörren tackade toaletten för att man använt den, mycket väluppfostrad.


Trots att vi kunnat stanna vid denna fantastiska toalett längre bestämde vi oss för att fortsätta. Vi åkte upp mot Coromandel med ett stopp vid Hot Water Beach och Cathedral Cove. På Hot Water Beach gräver man ett hål i sanden på stranden och varmt vatten från en underjordisk källa bubblar upp. Hur gott som helst, speciellt att gå ner till havet efteråt och svalka sig. Cathedral Cove är en grotta, som ligger nära Hot Water Beach, där en av Narnia-filmerna tydligen spelades in (har ej sett dem så har ingen aning). Det tog ungefär en och en halv timme att gå fram och tillbaka till grottan, men det var det värt för det var hur fint som helst.


Efter detta fortsatte vi till Coromandel Town, där det egentligen inte fanns så mycket att göra, men vi sov på det mysigaste hostelet nånsin, The Lions Den. Om ni åker dit någon gång, välj att bo i "Hippy House", det är en gammal zigenar-husvagn som de pyntat supermysigt. Och Edy som hade hostelet är grym!


Igår åkte vi från Coromandel, längs kusten, tillbaka till Auckland, där vi alltså är nu. Tillbaka där vi började.


Cathedral Cove

Utsikten påväg ner till Cathedral Cove

"Hippy House"

Utsikten från Coromandel




Som en liten extra slänger vi in en bild på hur vi sovit de senaste veckorna, i bilen.

Det fungerar fortfarande inte att ladda upp bilder... Men det kommer att komma en framtida bildbomb, be aware!

Igår gjorde jag och Martin det grymmaste någonsin, vi åkte ut till en aktiv vulkan som ligger rakt ut i Stilla havet, och gick runt på den hela dagen! Det var så coolt och jag rekommenderar ALLA som ska hit någon gång att göra det! Dagen började med en båttur på två timmar rakt ut i havet. Stilla havet är liiiite vågigare än Gullmarn, så vi var lite skak när vi kom fram (men var typ två av tio som inte spydde! Och det var 52 pers på båten). Åkte iland på vulkanen, White Island som den heter och gick igenom säkerhetsreglerna. Hjälm på (i en vacker gul nyans), gasmask runt halsen (vilket helt ärligt hade räckt för mig, när guiden frågade i slutet vad som var bäst med touren svarade jag gasmasken, den var grym, ALLA borde ha en hemma) och om vulkanen fick utbrott skulle vi gömma oss bakom stenar så skulle de leta efter överlevande senare. Med dessa betryggande ord började vi knalla runt vulkanen, vilket ska liknas vid att gå på månen (har dock inget att referera till på den fronten). Ni kommer kanske fatta lite av hur coolt det var när(läs: om) jag får lagt upp bilderna. Det ångade och pyste ur massa hål i vulkanen och marken var jättevarm. Vår guide-kille var jättebra och man fick använda gasmasken flera gånger, vilket var kul för mig. Martin var inte lika imponerad av den som jag...

När vi kommit tillbaka till Whakatane åkte vi direkt vidare till Tauranga, där vi nu är. Det är molningt idag och det är som de säger: sjön suger, så vi har en lugn dag idag. sov i en säng igår för första gången på nästan två veckor. Det var skönt.

Nu är vi i Whakatane, som uttalas [fackatane]. Kom hit igår kväll, så åkte direkt till en camping och la iordning sängen/bilens bagage. Idag tog vi lite sovmorgon, sen åkte vi och bokade en liten trip som vi ska göra imorgon... Efter det höll vi på att dö av värmeslag så det fick bli stranden med en gång. Martin skulle såklart förstöra vår boggie board (som förövrigt är gjord i frigolit och tyg) så vi ska snart åka och titta på en ny.


Ska försöka få till ett bra inlägg med massa bilder snart. Uppladdningen har fungerat sådär det sista..

Var ju bara tvungen att visa vår något ojämna kurva med läsare, haha!

Efter Napier åkte vi alltså hit till Gisborne, i måndags, där vi hittills har haft otroligt väder. Sol, sol, sol och runt 28 grader varmt varje dag. Trots detta underbara väder fick vi idén att lämna Gisborne (varför? Det är en bra fråga som inte ens Gud fader kan besvara). I alla fall så åkte vi upp längs östkusten, med East Cape som mål (där världens östligaste fyr ligger). Vet att jag skrivit detta förut, men en liten repris får ni leva med. Vi åkte igenom en massa små "byar", som till och med var mindre och bondigare än Ljungskile. Över berg, runt berg, över floder, runt floder. Ska jag vara ärlig kändes det lite som att vara med i Mora Träsks Tigerjakt.. Till slut kom vi fram till Te Araroa, den sista byn innan fyren. Åkte ut till fyren och skulle gå upp till den, men hittade ingen väg. Så det blev att knäppa ett par bilder och sen åka den mindre mysiga vägen tillbaka till byn sen. Vi bestämde oss för att fortsätta mot Opotiki, osäkra på vart vi skulle kunna spendera natten. Vi körde hela kvällen och kom fram till Opotiki vi 23-tiden. Allt var stängt så vi fick snällt ställa bilen på en parkering och krypa in i bagagen. Morgonen efter utforskade vi Opotiki i ungefär 8 minuter innan vi kom fram till att det inte fanns något att göra. Vi åkte tillbaka till Gisborne med en gång. Men den här gången tog vi den korta vägen, 2 timmar istället för 7 som det tog på vägen upp...


Sen vi kom tillbaka till Gisborne har vi bara solat, badat, boggie boardat och bränt oss i solen. Häromdagen åkte vi till Whangara för att kolla in byn där filmen "Whale Rider" spelades in. Möttes dock av en skylt med texten "PRIVATE ROAD, NO UNAUTHORICED BEYOND THIS POINT", så det var bara att vända och åka tillbaka. Stannade till vid Wainui Beach för att bada lite. Trodde att monstervågorna på denna strand var perfekta för vår boggie board, men påväg ut till vågorna var det lite svårt och det hela slutade med att jag fick boarden i ansiktet med en jäkla smäll, vilket resulterade i fläskläpp.


Vi har sovit i bilen sen vi kom till Gisborne och det funkar över förväntan. Vi har sovit i den innan vilket har varit superkrångligt, då vi trodde att sätena bara gick att köra fram, inte FÄLLA fram. På campingen i Gisborne upptäckte Martin en liten spak på sätet vi inte sätt förut, vi drog i den och sätet fälldes fram. Kommer inte ihåg när jag skrattade så mycket sist (eller jo, det gör jag, när reklamen för Mupparnas film var på tv, och en mupp har på sig Fartshoes (Skor med pruttkuddar under) då skrattade jag en del också..) Fick fina blickar av campinggrannarna. Sen dess har det varit en succe varje gång vi ska lägga oss! Annars går våra dagar mest ut på att snylta Internet på biblan och bada i vågorna. Idag gick vi dock upp tidigt, 05:00 ringde klockan. För att vi skulle kunna se solen gå upp, först i hela världen (eftersom vi är så långt österut man kan komma). Efter att ha sett soluppgången sov vi ett par timmar till, sen åkte vi till lördagsmarkanden här i Gisborne. Där köpte vi 3 kg apelsiner, 3 kg nektariner och 3 kg plommon, så idag blir det till att käka frukt.



Kom precis på att vi glömt berätta en kul grej som hände när vi var på får-showen i Rotorua. När vi kom in tog de kort på oss och frågade vartifrån vi kom. När vi svarade att Svea Rike var vårt hem frågade killen vart i Sverige (man är typ glad om folk vet vilken världsdel det ligger i. Eller om de vet att det inte är samma sak som Schweiz). Göteborg svarade vi (eftersom vi tvivlade på att Uddevalla gjort sig ett namn på världskartan än) och då ropar killen: "DIN JÄVLA BONNLÄPP!" Where did you learn that? frågar Martin och jag i mun på varandra. Han svarar att han "has a friend from Stockholm, he is a jävla nollåtta, right?"

Det känns skönt att det svenska språket börjar bli mer internationellt tycker jag.





Vägen ut till fyren på East Cape...

Hade dock min otursdag igår. Favorittröjan gick sönder och fick jordens käftsmäll av boggie boarden när vi badade i monstervågorna på Wainui Beach, hej fläskläpp!

Ska snart försöka få till ett inlägg om vad som händer! Hang in there!

I detta nu sitter vi på biblioteket i Gisborne och snyltar på deras gratis Internet. Och det går inte att ladda upp bilder i deras nätverk, därav bloggtorkan. De senaste två dagarna har vi mest åkt bil. Åkte från Napier till Gisborne, stannade här över natten och åkte sedan upp till Nya Zeelands östligaste punkt (alltså så långt hemifrån vi kommer åt det hållet). Där ligger även världens östligaste fyr, så vi åkte ut till den. Den låg på ett berg som vi skulle gått upp på, om det funnits en väg att gå. Istället möttes vi av en stor skylt med texten "Promenader PÅ EGEN RISK" så vi struntade i set och åkte vidare till Opotiki. Opotiki är en liten stad där inte mycket händer, därför åkte vi idag tillbaka till Gisborne och det underbara vädret här!

Nu blir det stranden, känner hur vågorna kallar! (Det blir jag och Martin på vår bodyboard tillsammans med 70 barn)

Har regnar nastan hela dagen idag sa nagot sky-dive blev det inte prat pa. Taupo hade inte mycket mer att erbjuda sa vi akte vidare till Napier (som, for the record, kan vara varldens trakigaste stad). Sitter i detta ogonblick vid hostelets egna dator (en mac som jag ar sa himla nojd over att jag kan hantera!) eftersom wifi't inte verkar fungera. En dalig film (VHS) om knark rullar pa tvn och snart blir det att sova. Vi upptackte snabbt har i Napier att det inte fanns nagot att gora, darfor aker vi vidare imorgon, vet inte riktigt at vilket hall an, vi far se hur vaderleken blir. Det ar idag tva manader sedan vi lamnade svensk mark, och vi saknar er dar hemma, men langtar inte hem for fem ore! Nej, nu far jag aterga till filmen (och be Martin forklara for mig vad jag missat).

Igår gick Martin och jag upp tidigt och åkte till Green and Blue Lakes, två sjöar som ligger "vägg-i-vägg" men, som ni hör på namnen, har helt olika färger. En grön, en blå. Efter det åkte vi vidare till Redwood forest, en gigantisk skog bestående av redwood-träd, och kikade lite. Sen blev det dags att gå på Sheep Show(se bilden), vilket är ett måste när man besöker detta land. För att slå ihjäl lite tid på eftermiddagen körde vi en runda minigolf (som jag vann, T-R-E hole-in-one!), för att senare mötas upp med Marcus och Ida från Lidköping. Martin och Marcus gjorde lumpen ihop, så vi träffades och pratade i några timmar. Tyvärr har de ett lite mer tidspressat schema än vi, så de var tvugna att åka vidare mot Auckland idag.

Men vi åkte vidare vi med, till Taupo närmare bestämt. Har regnat sen vi kom. Därför fick denna dag bestå av att tvätta, men eftersom det regnade (läs regnar) kunde vi inte hänga upp våra kläder. Det blev att stryka allting torrt istället, en mindre rolig syssla. Vi hade planer på att utföra ett sky-dive imorgon, men såg att väderleksrapporten för inatt och imorgon är allt annat än trevlig. Regnar det imorgon också så kanske vi hoppar av en bro istället, inte bungy alltså, utan av tristess.

Efter att ha sovit supergott på hostelet och ätit en rejäl frukost, bestående av havregrynsgröt, har vi idag (läs igår, eftersom Internetet försvann medan jag skrev detta och sedan vägrade återvända) har vi varit på Wai-O-Tapu Thermal Wonderland, vilket är ett vulkaniskt aktivt område i närheten av Rotorua. Där finns heta källor av alla olika slag och färger, geisrar och kokande mud pools. Wai-O-Tapu kallar sig det mest färgglada vulkaniska området i världen och vattnet skiftar i allt mellan svart, gult, blått, grönt och oranget. Av färgerna kan man läsa vilka ämnen det finns mycket av i vattnet. Vi vet att gult är sulfat, det andra har vi glömt.. Det är ett jättefräckt/fint/unikt ställe att besöka, lukten förstör dock upplevelsen lite. jag har försökt att vänja mig men kvälningarna kommer fortfarande då och då när en extra illaluktande pust drar förbi. (Lukten kan beskrivas lite som en blandning mellan kloak, offentlig toalett, ruttna ägg, spya och kokad vitkål, fem små överraskningar i en ungefär)


Lady Knox geiser

Den är helt ärligt såhär gul, av sig själv



Champangepoolen som bubblar

Även här ser ni Champangepoolen

Devils bath. Ja, vattnet är såhär sjukt grönt!

Lera som kokar

Och om ni nu skulle stöta på ett lejon som ni får för er att klappa, stoppa inte in dina fingrar i dess mun, det är där (som djurskötaren så pedagogiskt förklarade) de vassa delarna sitter.


Åkte gondol uppför berget..

.. och körde Luge nerför.


Sen åkte vi ner till ett polynesiskt spa, där man badar i olika pooler med naturligt uppvarmt vatten som är mellan 39-43 grader. Det var riktigt skönt, i kanske 5 minuter, sen var vi båda uttråkade och ganska trötta på lukten... Personligen hoppas jag att det var första och sista gången jag sitter i bilen med min pojkvän och frågar " Är det säkert att jag inte luktar bajs längre?" och håller fram armen för honom att lukta på...